Envolvente para un depósito de aguas · Örebro

tira_dibuixos_ can travi3.jpg

...............................................................................................................................................

2016                        

Promotor:                  Örebro Kommun

Superficie:                 500 m2

Presupuesto:             NA

 

Equipo:

Sergi Serrat · Estel Ortega

Colaboradores:

Júllia Nabona · Oriol Gavaldà · Francesc Comino  

Imágenes:

PLAYTIME

..............................................................................................................................................

2016                                   

Developer:                         Örebro Kommun

Surface:                            500 m2

Budget:                              NA

 

Team:

Sergi Serrat · Estel Ortega

Collaboration:

Júlia Nabona · Oriol Gavaldà · Francesc Comino

Images::

PLAYTIME

................................................................................................................................................

Objecto vs Proceso

Tradicionalmente los arquitectos han centrado su interés en los aspectos visuales de la edificación. La forma, a través de un amplio catálogo de referencias, narrativas, analogías y simbolismos, se ha convertido en el problema principal de los diseños arquitectónicos.

En el caso del nuevo “högreservoar” para Örebro, forma, orientación y posición están condicionadas yresueltas de antemano por su función principal: contener agua. La pregunta se centra, esta vez, en la envolvente, que tiene que caracterizar y proteger al deposito (principal y paradójicamente del agua).

Entendemos que, en esta ocasión, una piel basada únicamente en materialidad y geometría seria demasiado superficial. Por otro lado, el elemento agua, da sentido y función al deposito. Por que no profundizary resolver el resto de componentes del edificio con el mismo elemento ? Existen estrategias para transformar el agua y solucionar expresividad y comportamiento térmico ?

Esto abre un campo de investigación mucho mas interesante ya que nos alejamos del dominio del objeto y entramos en el campo de los procesos. El proyecto rechaza establecer vínculos basados en condicionantes meramente estéticos. En cambio, construye su discurso a partir de la relación inmediata con su entorno natural y sus características meteorológicas, claramente vinculadas al agua en sus diferentes formas (sólida, líquida, gaseosa). 

La propuesta desarrolla una fachada activa, cambiante y sensible a las condiciones meteorológicas del entorno, capaz de reaccionar mediante procesos fisiológicos parecidos a los de los seres vivos.

Cuando llueva, la fachada “se llueve”

Cuando condense, la fachada “se nubla”

Cuando nieve, la fachada “se nieva”.

Cuando hiele, la fachada “se hiela”.

Cuando baja la temperatura, el edificio se calienta

Cuando sube la temperatura, el edificio se enfria

Para ello, la tecnología de base, lejos de configurarse mediante elementos sofisticados, busca en la tradición los mecanismos universales de recogida de agua: canalones y gárgolas y almacenaje: depositos. Es mediante la sistematización de estos elementos como se construye el lenguaje de la fachada. En pocas palabras, un dispositivo de canalones, gárgolas y cadenas (como un erizo mecánico de recogida y canalización del agua atmosférica). 

Pero no se trata tan solo de un lenguaje, sino de un sistema que crea un ciclo completo de recogida y canalización que se usa para conseguir el aislamiento térmico necesario aprovechando las capacidades físicas y térmicas del agua.

En resumen, proponemos una arquitectura que trascienda lo físico y se instaure en lo fisiológico: el descubrimiento de la expresión atmosférica de la arquitectura, del proceso sobre el objeto. Ya no se trata tan solo de cómo se ve, sino de lo que hace.

................................................................................................................................................

Process eller Objekt

Traditionellt har arkitekter främst intresserat sig för byggnaders visuella aspekter. Formgivningen har, genom ett stort utbud av referenser, berättelser, analogier och symboler, blivit det främsta designproblemet för arkitekter.

I nya ”högreservoaren” för Örebro är form, riktning och placering villkorade och lösta på förhand tack vare den primära funktionen: att förvara vatten. Den här gången är problemet höljet som ska ge reservoaren dess karaktär och skydda cisternen (främst och ironiskt nog mot vatten).

Vi förstår att i detta fall skulle ett hölje utformat enbart baserat på materialkvalitet och geometri en vara alltför ytlig ansats. Å andra sidan ger vattenelementet reservoaren dess mening och funktion. Varför inte fördjupa det hela och lösa resten av byggnadens komponenter med samma element? Finns det någon strategi för att omvandla vattnet och lösa uttrycksfullheten och det termiska beteendet?

Detta öppnar uppmycket intressantare frågeställningar eftersom vi avlägsnar oss från själva objektet och går in i processområdet. Projektets utformning närmar sig denna ansats inte endast genom estetiska uttryck. I stället skapas projektets argument utifrån den omedelbara relationen mellan byggnadens naturliga omgivning och meteorologiska egenskaper, tydligt kopplade till vatten i dess olika former (fast form, flytande, gasform). 

Förslaget utvecklar en aktiv fasad som ändras med och är känslig för omgivningens meteorologiska tillstånd, och som kan regera med hjälp av fysiologiska processer som liknar de hos levande varelser.

 

När det regnar, ”regnar” fasaden.

När kondens uppstår blir fasaden ”molnig”.

När det snöar, ”snöar” fasaden.

När is bildas, blir fasaden ”isig”.

När temperaturen sjunker värms byggnaden.

När temperaturen stiger kyls byggnaden.

Snarare än att bygga på avancerade tekniska lösningar, baseras den grundläggande tekniken på traditionella och allmänt förekommande system: rännor och vattenkastare för att samla in vatten och reservoarer för förvaring. Det är genom systematiseringen av dessa element som fasadens uttryck skapas. Förenklat är det en enhet med rännor, vattenkastare och kedjor (som en mekanisk igelkott som samlar in och kanaliserar vatten från atmosfären). 

Men detta är inte bara ett uttryck, utan även ett system som skapar en komplett cykel för insamling och kanalisering som används som termisk isolering genom att utnyttja vattnets fysiska och termiska egenskaper.

Sammanfattat föreslår vi en arkitektur som går bortom det fysiska och in i det fysiologiska: utforskandetav atmosfärisk expressionism inom arkitektur genom att göra processen viktigare än objektet. Det handlar inte bara om det vi ser, utan vad vi gör.

 

 

 

 

 

............................................................................................................................................................................................................................................................................................................

GRND82 · Ciutat de Granada 82 Bajos · 08005 Barcelona · +34 637 170 788 · info@granada82.com